Cogitatio num vita

Idag läste jag om en tjej som ingrepp när en fader slog sin 4-årige son. Ni kanske har 
läst om det? ”Hon räddade 4-åringen – från pappan” , Aftonbladet 29 januari 2010.

Hurra! för tjejen som ingrepp. Vilken hjälte! Stackars 4-åringen som blev slagen!

Hur kan man komma på tanken att slå sitt barn!!??? Vad tänker gubbfan med!
(ops får man lov att svära) Bara för att sonen inte ville sitta. Ofattbart! Fler borde
reagera när de ser sådant och gör dom inte det så är dom medhjälpare.

Alltså! man blir ju heligt förbannad när man läser detta! Oooohhhh idioter finns överallt!
Tycker det händer alldeles för ofta att det står något i tidningen om just barn som far illa.

Tänker även på den mamman som torterade sina barn med att skära dom med glas,
rispade med spikar för att bara nämna ett par av dom vidrigheterna som hon gjorde.

Och här sitter man själv barnlös och läser detta här. Man blir ledsen, arg och förbannad.
Orättvis att de får ha barn när de behandlar dom så fruktansvärt. Tänk nu på att jag riktar
mot de personer som skadar sina barn och inte ni andra. Pojken var ju helt försvarslös.
En 4 –åring!!! Ooooohhhh! Fy fan för sådana personer!!! Till råga på allt slog han tydligen
sin fru. Rena kränkning. Domen blev 4 månader och 12 000 kronor. För lite tycker jag,
personligen. Låt inte pojken vara närheten av sin fader igen!

Sedan läser man längre ner på sidan, inne på Aftonbladet samma dag, om en mamma
som tvingade sin son att vara sjuk, från London.  Vad tänker dom vuxna på? Tvingat
sonen till 325 läkarundersökning??!! Och är fullt frisk! Dessutom lyckades hon få vårdbidrag
och det var ingen liten summa det. 1½ miljon kronor!!!!  Samt att få andra tycka att hon är
världens mamma som får en medalj för detta. Jäkla kärring! Nu har hon fått sin dom också.
Det blev tre år och 3 månaders fängelse. Och pojken? Han bor hos sin far och syster på en
annan plats i England.

Ja det fanns en hel del på aftonbladet idag. Dels bl a ”2-åring dog på sjukhus – nu utreds nio
läkare” , ”4 – åring påkörd av en bil”, ”Förgrep sig på barn vid sagostund”. Ja ni ser! Mycket
om barn.

Barnen är vår framtid. Snälla tänk er för när ni skaffar barn. Ni som inte gillar barn, varför 
i hela friden skaffar ni dom när ni ändå tänker slå dom?? För mig obegripligt. Och inte nog 
med det så skaffar ni ytterligare fler barn och skadar även dom. Vill ni inte ha dom så skaffa 
inga! Eller ge bort barnet till bättre föräldrar som inte kan få barn.

Uppför er inte som svin!

En dag var jag hemma hos min bästa väninna och där hade hon även sin
dotter på besök. Hennes dotter hade med sin son, som är 1-2 månader gammal.
Jag visste att hennes dotter skulle vara där med sin son och tänkte inte mer på det.
Båda två gosade med lille bebisen och jag själv tittade ibland på dem men fokuserade
mest på filmen som vi hade satt på. Jag upptäckte att det började bli lite jobbigt.
Jag är ju så pass till åren kommen men märkte min längtan att få hålla om barnet
till sig. Den längtan var så stark att det kändes att jag ville stilla den ”hungern”
men samtidigt ville jag inte hålla om barnet. Varför jag ville inte hålla barnet är för
att jag inte vill känna vad jag ” missar”.  Att känna hur det är att ha en litet barn i
min famn. Känna deras små händer, fötter, deras babydoft. Men att längtan var så stor,
det förvånade mig och den längtan och ”hunger-känslan” har funnits där nu ett tag.
Hur får man bort den nu? Jag kan inget göra. Jag är för gammal. Jag är ofrivilligt barnlös.
Allt detta vet jag. Hur lång tid tar det nu innan den känslan är borta. Har ju kunnat
fokusera på det innan och klarat att vara närheten av ett barn på sista tiden men nu
när jag var hemma hos min bästa väninna gick det inte längre. Mina frågor dyker
upp igen, varför är jag inte värd att få barn? Men den frågan känns värdelös nu
eftersom det är för sent för alltid. 

Vädjan från en barnlös

Vänner! Ni frågar mig och karl'n:
"När ska ni skaffa barn?"
Som att det bara är att skaffa?
Ni vet inte hur mycket som måste klaffa!

Råden som haglar är många:
"Din mans kalsonger är nog för trånga!"
"Kanske han duschar för varmt eller kallt?"
Detta har vi fått höra tusenfalt

"Drick inte kaffe, drick inte sprit!"
(Vi har det redan slopat, men det hör inte hit!)
"Ät vitaminer, mineraler och folsyra!
"Vet ni att piller är jävligt dyra?

"Åk på semester, skaffa en hund!"
"Tänk inte på det, koppla bort det en stund!"
Ni vet inget om vår trånad!
Ni som blev gravida efter er första månad!

Det vi går igenom är en stor prövning, ett test.
Förstå om vi inte känner för att gå på er fest.
Det är inte för att vara oartig eller asocial,
men för att orka så måste vi göra våra val.

Nära och kära, vänta ut oss, bry er om.
Om vi så ringer mitt i natten, så kom, bara kom!
Vi kan inte vänta oss att ni ska förstå,
men stötta oss i kampen för att bli fler än två!

Den här dikten hittade jag på en bloggsida för att visa hur det känns att
vara ofrivillig barnlös och bloggsidan heter ”Det är min tur nu, att skriva vad
jag känner, tänker och tycker” och i sin tur hittade hon den på någons sida på
Familjeliv . Och med hennes ord håller jag med om att ”Den är ganska talande
för hur man kan uppleva det att vara ofrivilligt barnlös.”

Redan innan semester (2009) dök det upp om en influensa som är på väg.
Jag läste om 22 åringen som blivit inlagd för detta och är det fortfarande. 
När jag läste detta skrämde det vettet ur mig. Jag vill leva! Det var min första tanke.
Så i början var jag nervös för detta men har lugnat ner mig lite för som min man
säger så kan man inte gå och vara rädd dagligen för det skulle ”tära” så mycket inom
en. Och det har han rätt i. Jag kan ju inte låsa in mig och spika igen fönster och dörr.
Då lever jag ju inte. 

Tänkte att nu så kommer det stå varje dag i tidningen men har upptäckt att det
gör det inte. När det inte står där så blir man inte påmind om det men rätt som
det är så dyker det upp en rubrik om svininfluensa och rädslan griper tag i en igen. 
På jobbet har man satt upp information hur man ska gå till väga så där är det
också ständigt påminnelse om svininfluensa och jag försöker inte titta på det. 
Men har börjat använda handdesinfektion på jobbet enligt instruktioner.

Men visst sjuttsingen har man rädslan inom sig, bara det att när man känner av
sin huvudvärk. Så dyker tanken upp: Är det influensan eller är det den vanliga
huvudvärken?

För mig känns det lite extra jobbigt då symptomen är nästan som densamma
som fibromyalgi.  Jag har ju ofta huvudvärk, nackbesvär och ont i mina leder
som känns som febervärk. Och ibland får jag febertoppar pga. av detta. Så
snacka om att vara nervös. Vilket är vilket? Ter det sig annorlunda för en
som har fibromyalgi?

Samtidigt blir man mer uppmärksam för dem personer som hostar rakt ut.
Ser bedrövliga ut. Har dem det? Rädslan griper tag i en.

Nu skriver de mycket om vaccination. Vem får det först? Och hinner de vaccinera
alla innan det bryter ut helt?  Jag tror inte att dem hinner. Tycker bara att de skriver
men händer det något? Skickar de ut kallelsen som de skriver och när gör de det
eller är det bara skriverier för att lugna medborgarna just nu? Bara det att de skriver
att det kan bli upp mot 5 miljoner svenskar som kan bli drabbade och bara det tycker
jag är bra mycket med tanke på hur många miljoner som bor i Sverige.  

Jag förstår att andra blir rädd när man själv är rädd. Men jag kan inte sätta mig in
i deras rädsla kan bara sätta in i mig själv.  Det bevisar att många är rädda, tror jag,
när jag nu läser att handspriten är slut efter influensalarm. Detta måste betyda att många
är rädda. Så uppfattar jag. 

Jag undrar om min omgivning är rädda och dem som är på jobbet. Ärligt talat har jag
inte hört att det snackas så mycket om svininfluensa. Rädsla? För nära?

Jag är även rädd att det kan skapa onödig panik.

Det var tag sedan jag skrev enligt ovan och nu har det gått 32 dagar sedan jag tog
vaccinationen. Det tog tid innan jag bestämde mig. Varför det tog tid är att jag hörde
så mycket negativt om vaccination samtidigt hörde jag att det är bra att skydda sig.
Det var mycket för och nackdelar hela tiden. T o m sköterskor, läkare som inte tänkte
ta vaccinationen. Det dök ju upp frågan: Varför tar dom inte den? Är den farlig?

Den dagen jag skulle ta vaccination i slutet av oktober var jag nervös till följd att
jag fick migrän. Kunde inte ta vaccinationen utan stannade hemma med migränen.

Nästa gång jag skulle ta var det just den veckan min man skulle resta bort i en hel
vecka och då ville jag inte heller ta det. Ville inte vara ensam ifall jag skulle bli dålig
av vaccinationen. 

Och då för 32 dagar sedan bestämdes det att nu kör vi dit och tar
vaccinationen trots min rädsla för sprutan. Såg nämligen på tv hur de tog sprutan.
Väl där försökte jag andas lugnt och frågade "när sticks det?" Sköterskan sa att nålen
redan var inne. Blev så paff men kände sedan medlet som sprutades in och gick ner mot
min vänstra hand. Sedan satt jag där och väntade och väntade att något skulle hända.

Inte förrän dagen efter fick jag en ”bula” rätt så svullen och rött runt omkring, lite klåda.
Och! Jag kokade inom mig. Det hände varje gång jag var igång så kokade jag och rodnaden
på armen blev större. Tredje dagen gick jag akut till en vårdcentral nära mitt jobb för jag
kände att jag kokade som bara den och var helt torr i munnen. Kände mig konstigt.
Väl där inne så lugnade hon ner mig och sa det är vanligt förekommande och inget att
oroa sig över mer än om min arm skulle bli stel eller få stickningar. Stickningar ??
tänkte jag.. det har jag i vanliga fall ibland med tanke på min fibromyalgi.

Jag fick till råds att köpa alsol-lösning. Badda riktigt och vira sedan runt armen och ha
detta i två dagar. Innan jag tog detta hade jag tagit allergitablett pga klådan samt
kortisonsalva.
Alsol-lösningen hjälpte mig och svullnaden samt rodnaden gick ner samt det som jag känt
i tre dagar, kokningen inom mig. Min man? Han kände bara ömhet i sin arm en dag.

Jag har hört många olika varianter för dem som tagit vaccinationen. Ingen är den
andre sig lik.

Sedan blev det tyst i tidningarna tyckte jag tills idag. Två stycken som dött av svin-
influensan och då hade de ngt annat också samt en man som blivit dålig sen han
fick vaccination och när han vaknade sa han ”jäkla spruta”.

Visst undrar man fortfarande: Är jag verkligen skyddad mot svininfluensan nu?  .
Om ingen hade vaccinerats sig hade det verkligen blivit så stort som att många hade
dött, som de trott 5 miljoner i somras?  Och till sist:  Vad är det som har sprutats in?