Cogitatio num vita

En dag var jag hos min kvinnliga massör. Jag brukar gå dit en gång i månaden
p.g.a. min värk. Och den dagen skrattade min massör så gott, när jag skulle gå
sa hon att min karisma riktigt lyser om mig och man blir så glad av att träffa dig.
Jag blev förvånad och tittade på henne med förvåning. Karisma? Lyser? Jag? Jag
har alltid sett mig som en tråkig person och har inte många vänner. Dom vänner
jag har är mina verkliga riktiga vänner men även mot dom kan jag ha väldigt
svårt att ta till mig sådana positiva ord.

Tillbaka till min kvinnliga massör, jag tittade som sagt väldigt förvånad på henne
och sa just dom orden Karisma? Lyser? Jag? Ja, det riktigt lyser om dig och man
blir alltid så glad att träffa dig säger massören. Andra lägger genast märke till dig
som person, säger hon själv. Detta har hon upptäckt när jag går på varmvattenbad,
dom andra frågar efter mig när jag inte är där. Kan inte prata med andra då jag inte
har mina hörapparater när jag badar. Samt säger hon också ”Trots att du har värk så
lyser det om dig”. Jag bara fortsatte och stirra på henne. Plötsligt sa hon till mig.
”Du misstror personer som säger så?!” och tittade förvånat på mig istället.

Hmmm är det så konstigt. Tänk er själva.  Jag har alltid hört att min syster är snygg
och vacker samt trevlig. Syrran och jag var mycket tillsammans när vi var yngre och
de killar som var med oss tog mig alltid till sidan och frågade om min syster var singel
eftersom, som de själva sa, att hon är så trevlig och snygg. Jag ville många gånger
skrika åt dom ”men jag då??” ”är jag så ful och tråkig?” . Samt det jag har skrivit
tidigare (”till min underbara man”) om min allra första pojkvän som sa dom orden
”hade jag sett din syster först hade jag valt henne framför dig”.  Min syster hade
alltid fördel hos andra. Klart hon är inte hörselskadad och ser snyggare ut samt
mycket mer utåtriktad än vad jag är.

Detta var en mycket liten del av min bakgrund för att ni ska förstå en del av min
misstro. För det är sant som min massör säger. Jag misstror personer som säger
så till mig. Är så medveten om detta och försöker verkligen ta till mig positiv kritik
men det är inte alltid så lätt.  T o m mot min man, som jag vet och känner inom mig,
att han verkligen älskar mig kan jag misstro ibland.  Kan liksom inte förstå vad de
ser hos mig som är positivt. T o m när de säger att jag är snygg när dom själva
ser ut som fotomodeller. Nu börjar ni nog undrar hur jag ser mig själv. Jo, så här
ser jag mig själv: ett litet huvud med hamsterkinder, smal lång hals, kroppen stor
fyrkant samt smala ben och armar som sticker ut. Allvar, detta är vad jag ser hos
mig. Skratta ni bara men det är så jag ser mig själv och känner mig inte ett dugg
rolig som person.

Men! Jag ska försöka ta till mig positiv kritik. Hmmm i år kanske jag ska försöka
lyssna mer på positiva ord än på negativa. Ja det ska jag verkligen göra!!!
Jag ska försöka. Som sagt försöka!! Lovar inget! Och sedan summera mot
slutet av året hur det kändes att ta till mig positiv kritik.  Vilket också innefattar
att inte låta negativ kritik påverka mig.

På något sätt har detta fått mig en tankeställare. Varför nu? Varför inte tidigare?

Måste bara berätta om min underbara man. I många år var jag förtvivlad
över att vara ensam, när jag såg andra som hade en partner funderade jag
ofta på vad det var som var fel på mig. Tänkte ofta på om det berodde på min
hörselskada som var boven till att jag inte hade någon eller om jag rent ut sagt
var en mycket tråkig person. Visst träffade jag några. Den första kärleken var
den värsta upplevelsen då han berättade för mig långt senare att hade han sett
min syster först så hade han valt henne framför mig. Dem orden satte sig väldigt
djupt inom mig i många år och jag var fruktansvärt avundsjuk på min vackra
syster. Ja jag säger min vackra syster, för det är så jag ser på det. Det följdes
av att jag inte vågade lita på killarna, för jag tänkte att när de ser min syster så
vill dem ha henne istället. Jag var nobody.

Trots jag träffade min man så kan jag vara skeptiskt fortfarande om att han
verkligen vill ha mig. För dem orden kommer jag aldrig någonsin glömma
”Om jag hade sett din syster först så hade jag valt henne istället för dig”.
Det gör fortfarande ont i själen när jag tänker på dem orden. När det gäller min
man så kan jag inte förstå vad han ser hos mig men detta ser han hos mig,
enligt honom själv, att jag är en underbar  fru, snäll, omtänksam, rolig, yttre
och inre skönhet och mycket empati, har ordning och reda på saker som är viktiga,
mysig , känner sig hel med mig. Detta är några exempel som min man ser hos mig.

Glömmer inte det allra första kärleksmailet från min man och så här skrev han då,
en del av mailet:

”Jag ser dig bleknar allt annat.. du är vackrare än den vackraste solnedgången.
Du är sötare än den sötaste rosen. Du är sexigare än den sexigaste kvinnan. Du är
sensuell, underbar, vacker, sexig, ljuvlig, söt, helt enkelt gudomlig.

Jag älskar dig mer än något annat. Du är lika viktig för mig som mina barn är.
Jag har aldrig känt så starkt för någon som dig innan. När jag inte är med dig
saknar jag dig som blommorna saknar solen, som fisken saknar vattnet. När
jag är tillsammans med dig känner jag mig hel, känner mig som att här hör jag
hemma. Jag vill dela resten av mitt liv med dig, dela mina barn med dig.”

Och ni kan förstå hur man smälte när man läste detta samtidigt som jag fortfarande
inte begriper att han tyckte /tycker så mycket om mig. När det gäller mig och min
syn på min man så har jag samma svar som honom i det han tycker om mig:
en underbar man, han är mitt allt, ger mig trygghet, ömhet, medkänsla, rolig,
mysig, sån värme inom sig som strålar ut mot mig, känner mig så älskad. Jag
är inte lika poetiskt som min man men jag känner mig för första gången hel
när det gäller kärleken med honom. Att helt enkelt vara älskad för den man är.

Nu tycker ni nog att detta är blaha blaha att så här kan det inte vara men det
är faktiskt så. Man är förundran över att ha det så här och samtidigt är man
väldigt rädd att detta ska försvinna. Det är för bra att vara sant, därav att man
är rädd att detta ska försvinna. Därför är det så viktigt att man inte glömmer
varandra och att man verkligen säger med hela sitt hjärta att "jag älskar dig"
ofta innan det är försent.

Jag älskar dig över hela mitt hjärta min kära underbara man.
Du är värdefull för mig!

I somras såg jag att det var massor av rönnbär och tänkte då i mitt stilla sinne
att det nog blir en kall vinter. Mycket riktigt. Som det ser ut nu i februari månad
så lär det bli en lång kall vinter.

Visst älskar jag snön men allra helst när det är under jultiden för det är då det SKA
vara snö. Blir liksom mer juligt samt mysig stämning.

Men sedan när man börjar jobba igen så vill man ha bort snön. Ja jag vet vad de flesta
tänker. Varför!!?? Det som är så mysigt.

Nu ligger ju snön vitt och vackert som annars brukar bli fort ”smutsig” och slaskig men det
blir bara så jobbigt när man kör varje dag till jobbet. Och det är en bra bit man kör till jobbet.
Samt den här kylan gör också att jag får mer värk. Men! Jag kan tycka det skulle vara mysigt
att åka skidor varje dag, uppe på fjällen. Hmmm… om man kanske skulle införskaffa skidor.
Kanske lättare än att promenera. Det tål att tänkas.

Hundarna gillar ju att vara ute i snön. De springer som gaseller i snön och burrar ner sig i snön.
De t o m äter snön. Men själv känns promenaden jobbigt då man känner i anklarna av att det är
ojämnt när man går och pulsar i snön. Detta gör att värken blir ännu värre när man väl kommer
hem efter promenaden. Men! Tror inte att jag slutar att promenera för det för ändå på något
sätt känns det underbart efteråt att ha promenerat. Bra motion men jobbigt för fötterna och
benen. T o m min man tycker det är jobbigt och han har inte den värken jag har.

Hmmm undrar hur lång vintern blir. Nu idag när man skulle iväg så snöade det som bara den.
Och jag tänker ”nääää inte mer snö!!” På råga på allt är min man sjuk och jag får köra själv.
Gillar det inte eftersom jag spänner mig så och mitt grepp om ratten blir hårt. Väl framme
får man nästan bända upp mina händer för att få loss dem från bilratten.
Suck…… just nu känns våren väldigt avlägsen.