Till min underbara man
Måste bara berätta om min underbara man. I många år var jag förtvivlad
över att vara ensam, när jag såg andra som hade en partner funderade jag
ofta på vad det var som var fel på mig. Tänkte ofta på om det berodde på min
hörselskada som var boven till att jag inte hade någon eller om jag rent ut sagt
var en mycket tråkig person. Visst träffade jag några. Den första kärleken var
den värsta upplevelsen då han berättade för mig långt senare att hade han sett
min syster först så hade han valt henne framför mig. Dem orden satte sig väldigt
djupt inom mig i många år och jag var fruktansvärt avundsjuk på min vackra
syster. Ja jag säger min vackra syster, för det är så jag ser på det. Det följdes
av att jag inte vågade lita på killarna, för jag tänkte att när de ser min syster så
vill dem ha henne istället. Jag var nobody.
Trots jag träffade min man så kan jag vara skeptiskt fortfarande om att han
verkligen vill ha mig. För dem orden kommer jag aldrig någonsin glömma
”Om jag hade sett din syster först så hade jag valt henne istället för dig”.
Det gör fortfarande ont i själen när jag tänker på dem orden. När det gäller min
man så kan jag inte förstå vad han ser hos mig men detta ser han hos mig,
enligt honom själv, att jag är en underbar fru, snäll, omtänksam, rolig, yttre
och inre skönhet och mycket empati, har ordning och reda på saker som är viktiga,
mysig , känner sig hel med mig. Detta är några exempel som min man ser hos mig.
Glömmer inte det allra första kärleksmailet från min man och så här skrev han då,
en del av mailet:
”Jag ser dig bleknar allt annat.. du är vackrare än den vackraste solnedgången.
Du är sötare än den sötaste rosen. Du är sexigare än den sexigaste kvinnan. Du är
sensuell, underbar, vacker, sexig, ljuvlig, söt, helt enkelt gudomlig.
Jag älskar dig mer än något annat. Du är lika viktig för mig som mina barn är.
Jag har aldrig känt så starkt för någon som dig innan. När jag inte är med dig
saknar jag dig som blommorna saknar solen, som fisken saknar vattnet. När
jag är tillsammans med dig känner jag mig hel, känner mig som att här hör jag
hemma. Jag vill dela resten av mitt liv med dig, dela mina barn med dig.”
Och ni kan förstå hur man smälte när man läste detta samtidigt som jag fortfarande
inte begriper att han tyckte /tycker så mycket om mig. När det gäller mig och min
syn på min man så har jag samma svar som honom i det han tycker om mig:
en underbar man, han är mitt allt, ger mig trygghet, ömhet, medkänsla, rolig,
mysig, sån värme inom sig som strålar ut mot mig, känner mig så älskad. Jag
är inte lika poetiskt som min man men jag känner mig för första gången hel
när det gäller kärleken med honom. Att helt enkelt vara älskad för den man är.
Nu tycker ni nog att detta är blaha blaha att så här kan det inte vara men det
är faktiskt så. Man är förundran över att ha det så här och samtidigt är man
väldigt rädd att detta ska försvinna. Det är för bra att vara sant, därav att man
är rädd att detta ska försvinna. Därför är det så viktigt att man inte glömmer
varandra och att man verkligen säger med hela sitt hjärta att "jag älskar dig"
ofta innan det är försent.
Jag älskar dig över hela mitt hjärta min kära underbara man.
Du är värdefull för mig!
