Mindfullnes
Jag vill ta upp om en bra "kurs" som handlar om Mindfullness.
Varför jag vill ta upp det är för att jag känner att jag vill tillföra det jag har fått veta från kursen.
Jag ska vara ärlig. I början var jag mycket skeptiskt till Mindfullness, eftersom för ett par år
sedan hade vi en förläsning om just Mindfullness på jobbet. Då funkade det inte för mig
för jag blev bara mer stressad och kroppen min var i uppror. Men jag fick förfrågan om jag
kunde tänka mig att gå till en kurs om just Mindfullness. Tänkte i mitt stilla sinne att jag
måste ge det en chans för jag kände att jag behövde stressa ner.
Mindfullness är inte bara till för stress utan kan vara även till för dem som lider av depression
m.m. Ett sätt att få vägledning för att uppnå känslomässig balans.
Som jag skrev nyss så för mig handlade det mycket om min stress som jag behövde lugna ner.
Att tillåta mig själv att det är okej att stanna upp och bara finnas till. Inget om depression. Visst
har jag varit på smärtrehab men då p.g.a. min fibromyralig och även där framkom det att det
inte finns några "måsten" precis som jag fick veta här på kursen för mindfullness.
Jag är den som alltid måste fixa det och det först innan jag känner att jag är klar med just det
jag skulle göra. Till följd att jag fick värk men samtidigt var det ju egentligen på jobbet jag kände
att jag hade mycket "måste" inom mig. Tyvärr är det så fortfarande, för på jobbet är det mycket
som måste bli klart men! Att det är tillåtet att stanna upp 5 minuter efter halvtimme eller efter
en timme och bara stanna upp. Jag gjorde mina övningar just då, men ska villigt erkänna att
jag slarvar mycket med det fortfarande och jobbar på för fullt utan att ta paus. Till följd att jag får
världens huvudvärk och ont i nacken med illamåendet. Då har jag väldigt svårt att koncentrera
mig och fokusera. Jag har ju även min hörsel som inte är det bästa och när jag inte pausar så
orkar jag inte längre att lyssna.
Men för att återgå till om Mindfullnes så gick jag där 8 ggr samt en uppföljning 1 månad senare.
Jag kan säga att det var MYCKET LÄRORIKT! Jag har verkligen fått mig en tankeställare. Det vi
fick veta är att andningen är det viktigaste. Den finns alltid med oss vart vi än går, vad vi än gör
och hur vi än känner och upplever. Andningen finns alltid där och kan hjälpa oss att återfå kontakt
med nuet. Att man alltid ska lära lyssna på sin egen kropp och vara medveten om kroppens
signaler. För genom att du lägger märke till dina tankar, känslor och förnimmelser i din kropp
så kan du möta både stress signaler på ett klokt sätt och ändå kunna njuta av det du mår bra av.
Men hur gör man det?
Det viktigaste redskapet vi fick reda på var ordet SOAL som står för att Stanna upp, Observera
utan att döma, Acceptera det som är just nu och Let go samt Andningsankaret. Vi hade även
kroppscanning och lugna rörelser.
När det gäller SOAL så handlade det om:
Stanna upp. Vad händer just nu? Vad upplever jag just nu?
Observera, beskriv utan att döma eller värdera vad du ser, vad du hör, vad du gör och hur du
känner dig.
Acceptera så som det är just nu.
Gå lugnt vidare "Vad gör jag och vad tänker jag på?"
Hur lätt är det inte att döma? Tänk er själv. Du kanske sitter och njuter av naturen/omgivningen
men plötsligt är det någon/något som stör dig. Tystnaden är inte där längre. Någon passerar
och för en massa oväsen och innan du ens hinner stoppa din tanke så vips så har du hunnit
döma personen genom att kanske tänka ""guuu varför måste han/hon föra ett sådant oväsen!!
Hur kan han/hon komma hit och förstöra tystnaden!! ". Tanken är väldig snabb.
Är du på en promenad så kan du helt enkelt tillåta dig själv att stanna upp och se dig omkring
och njuta. Eller var det än må vara. Vad är det du ser? Se dig omkring. Se alla dess nyanser.
Titta överallt. Just nu är Du där och nu och inget annat.
Jag har ofta en knut i magen vilket är en signal till mig att stanna upp och andas långa djupa
andetag. Knuten kommer i mig är när jag är spänd och stressad. Så andningsankaret innebär
att man ska känna andetagen som kommer och går. Den går helt av sig själv. Du kan känna hur
magen och bröstkorgen spänns ut och fylls med luft. Känn hur luften passerar ut igen och följs
av en naturlig avspänning. Du ska följa andetagen hela vägen in och ut under en minut. Det är
ett sätt att använda andetagen för att kunna känna dig tryggt förankrad hos dig här och nu.
Sedan kan man vidga uppmärksamheten kring andningen också och då genom att du känner
igenom hela kroppen. Och då handlar det om allt från fötterna, magen, nacken m m. Man kan
även använda sig av andningen om du känner av smärta, obehag eller kanske rent av spänning
någonstans i din kropp. Då ska du tänka dig att du andas rakt in i den. Andas in friskt syre och
andas ut spänningen i området runt omkring. Mjuka upp.
Öppna dig för de möjligheter som finns. Välj att reagera klokt/övervägt eller låta det vara/släppa taget.
En övning vi fick var att vi skulle hålla kontakt med andningsankaret så ofta vi kunde under
resten av dagen och minst göra övningen 3 ggr/ dag.
Är det enkelt? Nej! Det är inte enkelt. För det märkte jag själv. Det gäller att man tränar hela tiden.
Det svåraste var för mig att kunna observera utan att döma. Tanken är så snabb att man inte
hinner stoppa den. Den liksom smyger sig på en och när man väl märker det är det för sent.
Ha ett öppet sinne och döm inte i förhand.
Själv trodde jag som sagt inte att det skulle funka på mig men jag har blivit betydligt lugnare.
Jag har tagit del av det jag har lärt mig och då speciellt andningen. Så fort jag känner en knut
i magen stannar jag upp och tar tre djupa andetag. Jag tillåter mig själv att stanna upp och
se mig omkring och bara njuta av här och nu.
Men tro inte jag klara det här galant. Då skulle jag ljuga. Det handlar om träning och åter träning.
Den största utmaningen är att inte låta min dödsångest trappas upp utan att jag då stannar
upp och andas lugnt och låta den passera förbi utan att döma. Än har jag inte lyckats men
har fått veta att det kommer bli mer och mer naturligt att göra så om man bara försöker och i
nte ger upp. Så länge jag undviker dödsångesten och rädslan så försvinner den inte utan
jag måste tillåta att den kommer och låta den passera utan att döma.
Vi fick även lära oss lugna rörelse och kroppsscanning. Detta försöker jag göra dagligen,
dessa lugna rörelser både hemma och på jobb (när jag har 5 min paus). Kroppsscanningen
gör jag hemma genom att lyssna på cd´n (som vi köpt genom kursen) och går då igenom hela
min kropp bit för bit så jag kan slappna av ordentligt. Måste dock säga att det är inte är så lätt,
har svårt att hitta lugnet i min kropp. Ibland dyker tankarna upp att jag måste göra det och det
och känner att jag inte har tid att sitta och lyssna. Tid måste finnas! För ska du må bra måste du
ta dig tid. Också en träningssak antar jag.
Yoga är också bra. Tai chi likaså. Ja det finns nog en hel del för att få kroppen att mår bra
och för att få en att lyssna på sin kropp.
Ni som funderar på Mindfullness så rekommenderar jag det varmt
.
Vi lever i ett alltför stressigt samhälle och behöver stanna upp. Ha bara öppet sinne när
det gäller Mindfullness . För min del funkade det bra. Kan inte lova att det funkar för er men
som jag skrev nyss. Ha ett öppet sinne.
