Varför?
Sedan jag började fundera över vardagsmiraklen har jag givetvis inte kunnat
sluta fundera, min hjärna kommer nog aldrig till ro. Dem senaste 8 månaderna
jag haft väldig huvudvärk och mycket illamående. Då börjar man undra varför, räcker
det inte med all värk jag har genom min fibromyralgi. Givetvis har jag inte hittat något
svar men tycker där borde var något som förklarar varför, kanske jag hittar ett svar
när jag håller på att skriva ner mina tankar.
Det fanns inte mycket jag kunde göra åt situationen men jag bestämde mig att det
inte fick börja styra mitt liv. Jag gick/går på behandlingar, akupunktur, varmvattenbad,
massage, mindfullness, sjukgymnastik samt blev halvt sjukskriven, nästan 2 månader,
eftersom det visade sig att jag även blivit mer ljudkänslig. Min hörselskada gör att jag
måste fokusera betydligt mer gentemot dem som är normalhörande, vilket till slut
gjorde att jag orkade inte lyssna mer samt att jag blev mer arg och frustrerad. Min
kropp började säga ifrån och jag var tvungen att stanna upp, bara vara i nuet och
koppla av. Och det är minsann och dar lättare sagt än gjort! Jag är nämligen en
person som vill vara bra på allt och vill få undan jobbet så snabbt som möjligt så
att inget ligger kvar. Har samma problem när jag är hemma, vilket gör att min värk
blir mer påtaglig. År 2005 fick jag veta att jag har fibromyralgi men ibland undrar
jag om det är enbart fibromyralgi. Varje morgon har jag väldiga problem med att
gå upp ur sängen så min man måste hjälpa mig upp. Har även problem med att
sova ibland då min rygg strejkar och är ofta stel, då är det bara att stiga upp och
röra på sig så ryggen lugnar ner sig. Så ser min vardag ut och inte konstigt man
börjat undra varför det ska vara så här.
Det har även hänt mycket i min omgivning som göra att man funderar mycket.
Några vännor vars mammor har fått cancer och går på behandling, en nära kollega
har cancer, några är sjukskrivna samt en mycket nära vän till mig som bär en stor sorg,
samt allt som händer och sker i världen.
Varje dag försöker jag samla energi så att jag kan vara glad och uppåt, det går ju
inte att vara nedstämd om dagarna. Men visst, händer det att bara en pytteliten sak
kan energin gå i botten. Som om luften har gått ur en totalt. Då behöver man hela
helgen på sig för att bygga upp energin igen. Jag känner att jag kan inte helt stanna
upp och låta livet passera pga av allt detta.
Vad kan vi göra? Kan vi göra något åt detta? Hur ska vi vara mot omgivning?
Hur kan vi hjälpa och stötta varandra? Framförallt vad gör jag?
