Cogitatio num vita

Idag tänker jag fortsätta med: "Vad kan vi göra? Kan vi .."

Vad jag själv har gjort för att inte stanna upp och för att inte låta värken
vinna så har jag sett till att försöka utvecklas som människa genom att 
måla, läsa, promenera samt att vidareutbilda mig. Jag har sökt 2 olika
utbildningar som jag väntar svar på om jag kommit in, skulle tro det dröjer
ända till sommaren innan jag får besked. Känner mig mycket motiverad
att börja plugga igen och få använda hjärnan lite. Tänker ju så mycket
som ni märker. Men det viktigaste, det som verkligen ger mig ork att fortsätta,
är helt enkelt att få umgås med nära och kära och vänner. Även om man
inte träffas så ofta så blir det ändå inte mindre viktigt ,snarare mer.
Andra saker som ger mig livsglädje är:  Att ge sig ut i naturen och njuta, t.ex.
med en skön picknick. Åka på utflykter och få se och uppleva andra platser.
Samt som jag gör nu, att skriva här på bloggen för att få ut mina tankar och
funderingar. Jag tror man behöver fokusera på något annat, något positivt,
så att man glömmer värken för en stund och allt annat elände. Vill poängtera
att jag inte bara ser allt som elände utan kan även ta del av det positiva omkring mig.

Jag försöker finna det runt omkring en som får en att stanna upp och se hur
underbart det är , känna sig privilgerad att få vara med i den här världen trots
allt eländet som finns omkring en. Att man inte stagnerar i sitt liv utan hittar
andra vägar som får en att tycka det är värt att gå vidare. Försöka vara positiv.

Hur ni tolkar vad ni kan göra är nog kanske olik min men samtidigt kanske
ni tar fram saker och ting jag inte ägnat en tanke på, men som kan vara värt
en hel del.

Hur ska vi vara mot omgivningen? För min del är att man är ärlig mot om-
gviningen, mot dom man umgås med eller mot kollegor. Att vara ärlig och
stötta dom som har det jobbigt.

Jag hoppas och tror att jag är ärlig för jag håller mycket hårt på att om
någon berättar något för mig i förtroende så stannar det hos mig. Känner
ingen anledning att sprida det vidare för det är inte min sak att berätta detta
utan personen i fråga ska själv göra detta. Att kunna ha förtroende för någon.
Självklart har man blivit drabbad av att någon missbrukat mitt förtroende
och då har man givetvis blivit djupt besviken.

Finns ju ett ordspråk och jag tror man säger så här:
 "man ska behandla andra så som man själv vill bli behandlad" . Hoppas jag.

Hur ska vi kunna hjälpa och stötta varandra?

Att vara en god lyssnare, och vill dom ha råd så kan man kanske pröva att ge
dom råd. Inte säkert det är bra råd för just den personen och jag punkterar
alltid så här hade jag gjort men jag kan inte svara för att det passar just dig
du måste känna vad du själv vill. Inte tränga sig på utan låta den andre
komma själv när den vill ha stöd.

Jag har en väldig förstående man som jag beundrar otroligt mycket, bl.a.
för att han står ut med mitt elände. Han är en god lyssnare och stöttar
mig till hundra procent.  Det är ofta jag tycker synd om min man som ska höra
allt detta eländet men som han säger med egna ord att det är jag som person
som han gillar skarpt och då får man ta med paketet som finns med också.
Men det är lika viktigt för honom att jag lyssnar och stöttar honom.

Han är min själsfrände

Jag vet inte vad jag hade gjort utan honom med tanke på det liv man levt innan.
Det livet vill jag inte leva igen. Var mycket, mycket deprimerad och ledsen och
ifrågesatte hela tiden om varför jag fanns till.  Har kollat mina gamla dagböcker
och det är minsann och dar ingen upplyftande läsning.

Det handlar om att kunna ge och ta. Ha förtroende respekt för varandra.
Som t.ex. att även kunna lyssna och hjälpa andra som stöttat en.

För tyvärr finns det inte alltid så mycket empati som man skulle önska det fanns.
Men vi måste våga tro på att dem flesta i grund och botten är goda människor.

För mig är kommunikation viktig. Det är A och O i ett förhållande speciellt.